Så var dagen nästan inne. Morgonen därpå skulle jag åka till Paris för att under 4 dagar bo hos två främlingar. Det hela hade börjat några veckor tidigare då jag hittade hemsidan CouchSurfing.com via en ren tillfällighet. På hemsidan kunde resenärer som behöver en plats att sova leta efter gratis boende.
Tanken med hemsidan var att dess medlemmar på detta sätt ska lära känna andra kulturer samtidigt som de träffar intressanta människor. Jag provade direkt att skapa ett konto och efter bara några dagar guidade jag en extremt trevlig och positiv Bulgarisk tjej i Stockholm. Jag fick direkt mersmak!
Nu, några månader senare och efter flera trevliga möten tänker jag vända på det hela och uppleva en stads kultur genom M:s ögon, en Parisbo som jag fick kontakt med efter bara en kvarts letande.
Pirret i magen är antagligen en blandning av adrenalin och nyfikenhet. Vad hade jag givit mig in på? Vilka var de här människorna och vad hade de för förväntningar på mig? Till råga på allt var detta den första resa jag gjorde helt utan resesällskap.
Redan efter det första dygnet i Paris känns det som att jag har känt M och hennes rumskompis K under en lång period av mitt liv. De är extremt enkla att umgås med och har många intressanta berättelser och upplevelser att dela med sig av.
Trots att M&K; passar så bra ihop är de verkligen varandras motsatser. K är 23 år gammal och gillar att festa och gå på reggaefester.
M är 27 år och gillar att läsa böcker och se konstfilmer. Båda studerar med olika inriktningar men med ett gemensamt mål, att rädda världen på varsitt sätt.
Efter några dagar i Paris har jag lärt känna stadens rytm och tagit mig runt till både sevärdheter samt mer okända och intressanta gator. Den sista dagen beslutar jag mig för att se Mona Lisa i Louvren, även om de flesta som har sett tavlan inte tycker att det var något speciellt.
Efter att ha virrat runt i världens största museum i vad jag tror är en timme så hittar jag tavlan och folkhavet runt den. Trots att det står stora skyltar om att fotografering är förbjuden så omfamnas rummet av ständiga blixtar.
Efter att ha tagit en snabb glimt på tavlan så beslutar jag mig för att se den Egyptiska avdelningen istället som jag råkade gå förbi tidigare. Här finns otroligt intressanta statyer från olika tidsåldrar och jag försöker se så mycket jag orkar innan fötterna säger ifrån.
Efter Louvren dras alla automatiskt till pariserhjulet på Concorde som syns på avstånd, men istället för att följa strömmen går jag ned till vattenbrynet vid Seine. Här är det otroligt lugnt och förutom några enstaka turistbåtar då och då hör jag enbart vågornas kluckande och stadens bakgrundsbrus.
Härifrån kan man gå väster mot Eiffeltornet alternativt öster mot de mer okända shopping- och bostadsområden som mina nyvunna vänner har tipsat mig om. Jag väljer det senare och börjar snart gå eftersom den kalla bänken börjar göra sig påmind. Även om M&K;:s frukostpannkakor mättade tidigare idag börjar jag även bli hungrig igen efter all vandring.
Tips: Drick mycket vätska innan du går vilse bland alla stora rum, eftersom det inte finns något fik inuti de olika utställningarna. Det finns även väldigt sparsamt med toaletter. Vill du förstå vad du tittar på bör du hyra en handdator i museet eftersom alla skyltar är på franska.
När jag har kommit fram till Bastille (tack vare lite fusk med metron) tar jag en lunchpaus på en italiensk restaurang med bruschettas och härliga desserter. Trafiken går tung utanför men tack vare de stora ljuddämpade fönstren känns det som att sitta i ett tyst växthus.
Efter ett tag blir dock värmen för påträngande eftersom solen har hittat fram till mitt bord. Samtidigt som jag väntar på min mat funderar jag på vilken egenskap det är som får M att gratis ta emot gäster flera gånger i månaden.
Till slut kommer jag fram till att det nog främst är nyfikenhet på andra kulturer och människor. Kanske borde jag fråga henne?
